Fysisk planering | Riksintressen


För kommuner och myndigheter


Fysisk planering

Mineralutvinning och den fysiska planeringen

Det är ett statligt allmänt intresse att utvinningen av malmer och mineral inom landet tryggas. Därtill kommer att samhället kan besluta om rätten att förfoga över vissa malmer och mineral, koncessionsmineralen. Dessa är specificerade i minerallagen. I minerallagen finns också regler om hur utvinningen av dessa mineral möjliggörs. Bergsstaten är den myndighet som ansvarar för tillämpningen av lagen.

Det välstånd som utvecklats under de senaste århundradena i västerlandet bygger i hög grad på att ett stort antal metaller och mineral kan utvinnas ur berggrunden.

Undersökningar av berggrunden med syfte att finna utvinningsbara fyndigheter (prospektering) kräver avancerade kunskaper och en stor insats av pengar med hög risk. Det är inte ovanligt att det satsats 100 miljoner kronor i prospektering för en ny gruva. Att undersökningar av berggrunden enligt minerallagen kommer till stånd är ett samhällsintresse. Det är grundläggande för gruvnäringen, metall- och mineralindustrin samt verkstadsindustrin. Branscherna är traditionellt av stor betydelse för Sveriges ekonomi och för sysselsättningen. I många län som har regionalpolitiska problem gäller detta med en accentuerad styrka. En mineralutvinning inom landet minskar också sårbarheten i råvaruförsörjningen för industrin.

Från och med år 1993 sker ingen prospektering i Sverige i statlig regi utan endast genom de företag eller enskilda som beviljats tillstånd.

Undersökningstillstånd beviljas inledningsvis alltid för en treårsperiod. För undersökningsarbetena krävs ofta, förutom undersökningstillståndet enligt minerallagen, särskilda tillstånd i regel av länsstyrelsen till exempel om miljön skulle påverkas väsentligt av arbetet.

Undersökningstillstånden kan efter de första tre åren förlängas efter särskild prövning beroende i huvudsak på de arbeten som dessförinnan utförts. Om ett undersökningstillstånd förlängts för ett område så att det gällt i mer än sex år kan det generellt sägas att resultaten varit så lovande att undersökningarna, enligt Bergsstaten, bör ges möjlighet att fortsätta. I vissa särskilda fall kan ett sådant samhällsintresse sägas finnas också efter kortare undersökningstid.

Om en fyndighet påträffats och en utvinning bedöms sannolik kan företaget ansöka om en bearbetningskoncession. För att den ska kunna beviljas samråder bergmästaren med länsstyrelsen ifråga om miljökonsekvenserna av en bearbetning. Den som beviljats en bearbetningskoncession förfogar över fyndigheten under den tid koncessionen gäller, normalt till en början 25 år. Utmål, som det hette före år 1992, föregicks inte av någon särskild miljöprövning.

När en bearbetningskoncession beviljats för ett område har det allmänna intresset för mineralutvinningen en betydande styrka.

I 3 kap. 7 § miljöbalken finns regler till skydd för utvinningen av värdefulla ämnen och material genom dels en hushållningsbestämmelse (första stycket) och dels en bestämmelse om riksintressen för utvinning (andra stycket).

Planer enligt plan- och bygglagen bör utformas så att det tydligt anges att områden med bearbetningskoncession avses användas för mineralutvinning eller på det sättet att markanvändningen inte får vara sådan att en mineralutvinning försvåras.

pil_upp.gif (635 bytes)

Riksintressen

Riksintressen för mineralutvinning

Lagreglerna

I 3 kap. 7 § miljöbalken finns dels en hushållningsbestämmelse och dels en bestämmelse om riksintresse med avseende på mineralfyndigheter:

Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt försvåra utvinningen av dessa.

Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första stycket.

Enligt förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden m.m. har ett antal myndigheter ett ansvar för riksintresseområdena. Regelns lydelse är så här:

2 § Följande centrala förvaltningsmyndigheter skall efter samråd med Boverket, andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter och berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelsen om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt 3 kap. miljöbalken.
--------
Område som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse (3 kap. 7 §) Sveriges geologiska undersökning
3 § Länsstyrelserna skall ta de initiativ som behövs för att bestämmelserna i 3 och 4 kap. miljöbalken skall beaktas-----. Länsstyrelserna skall därvid särskilt verka för att riksintressena tas till vara vid prövning av mål och ärenden----även i kommunala planer enligt lagen.
Länsstyrelsernas arbete skall grundas på underlag från de centrala förvaltningsmyndigheter som anges i 2 § denna förordning om sådant finns eller i annat fall på det underlag länsstyrelsen bedömer lämpligt.

Vilken länsexpert i länsstyrelsen som ansvarar för att ta till vara riksintressena för mineralutvinning kan variera från län till län.

Åter till toppen av sidan
  Kontakta Bergsstaten Senast uppdaterad:
  mineinspect@bergsstaten.se