|
Fysisk planering | Riksintressen
För kommuner och myndigheter
Mineralutvinning och den fysiska planeringen
Det är ett statligt allmänt intresse att utvinningen av malmer och
mineral inom landet tryggas. Därtill kommer att samhället kan besluta
om rätten att förfoga över vissa malmer och mineral, koncessionsmineralen.
Dessa är specificerade i minerallagen. I minerallagen finns också regler
om hur utvinningen av dessa mineral möjliggörs. Bergsstaten är den myndighet
som ansvarar för tillämpningen av lagen.
Det välstånd som utvecklats under de senaste århundradena i västerlandet
bygger i hög grad på att ett stort antal metaller och mineral kan utvinnas
ur berggrunden.
Undersökningar av berggrunden med syfte att finna utvinningsbara fyndigheter
(prospektering) kräver avancerade kunskaper och en stor insats av pengar
med hög risk. Det är inte ovanligt att det satsats 100 miljoner
kronor i prospektering för en ny gruva. Att undersökningar av berggrunden
enligt minerallagen kommer till stånd är ett samhällsintresse. Det är
grundläggande för gruvnäringen, metall- och mineralindustrin samt verkstadsindustrin.
Branscherna är traditionellt av stor betydelse för Sveriges ekonomi
och för sysselsättningen. I många län som har regionalpolitiska problem
gäller detta med en accentuerad styrka. En mineralutvinning inom landet
minskar också sårbarheten i råvaruförsörjningen för industrin.
Från och med år 1993 sker ingen prospektering i Sverige i statlig regi
utan endast genom de företag eller enskilda som beviljats tillstånd.
Undersökningstillstånd beviljas inledningsvis alltid för en treårsperiod.
För undersökningsarbetena krävs ofta, förutom undersökningstillståndet
enligt minerallagen, särskilda tillstånd i regel av länsstyrelsen till
exempel om miljön skulle påverkas väsentligt av arbetet.
Undersökningstillstånden kan efter de första tre åren förlängas efter
särskild prövning beroende i huvudsak på de arbeten som dessförinnan
utförts. Om ett undersökningstillstånd förlängts för ett område så att
det gällt i mer än sex år kan det generellt sägas att resultaten varit
så lovande att undersökningarna, enligt Bergsstaten, bör ges möjlighet
att fortsätta. I vissa särskilda fall kan ett sådant samhällsintresse
sägas finnas också efter kortare undersökningstid.
Om en fyndighet påträffats och en utvinning bedöms sannolik kan företaget
ansöka om en bearbetningskoncession. För att den ska kunna beviljas
samråder bergmästaren med länsstyrelsen ifråga om miljökonsekvenserna
av en bearbetning. Den som beviljats en bearbetningskoncession förfogar
över fyndigheten under den tid koncessionen gäller, normalt till en
början 25 år. Utmål, som det hette före år 1992, föregicks inte
av någon särskild miljöprövning.
När en bearbetningskoncession beviljats för ett område har det allmänna
intresset för mineralutvinningen en betydande styrka.
I 3 kap. 7 § miljöbalken finns regler till skydd för utvinningen
av värdefulla ämnen och material genom dels en hushållningsbestämmelse
(första stycket) och dels en bestämmelse om riksintressen för utvinning
(andra stycket).
Planer enligt plan- och bygglagen bör utformas så att det tydligt
anges att områden med bearbetningskoncession avses användas för mineralutvinning
eller på det sättet att markanvändningen inte får vara sådan att en
mineralutvinning försvåras.

Riksintressen för mineralutvinning
Lagreglerna
I 3 kap. 7 § miljöbalken finns dels en hushållningsbestämmelse och
dels en bestämmelse om riksintresse med avseende på mineralfyndigheter:
Mark- och vattenområden som innehåller värdefulla ämnen
eller material skall så långt möjligt skyddas mot åtgärder som kan påtagligt
försvåra utvinningen av dessa.
Områden som innehåller fyndigheter av ämnen eller material
som är av riksintresse skall skyddas mot åtgärder som avses i första
stycket.
Enligt förordningen (1998:896) om hushållning med mark- och vattenområden
m.m. har ett antal myndigheter ett ansvar för riksintresseområdena.
Regelns lydelse är så här:
2
§ Följande centrala förvaltningsmyndigheter skall efter samråd
med Boverket, andra berörda centrala förvaltningsmyndigheter och
berörda länsstyrelser i skriftlig form lämna uppgifter till länsstyrelsen
om områden som myndigheten bedömer vara av riksintresse enligt
3 kap. miljöbalken.
-------- |
| Område
som innehåller fyndigheter av ämnen eller material som är av riksintresse
(3 kap. 7 §) |
Sveriges
geologiska undersökning |
| 3
§ Länsstyrelserna skall ta de initiativ som behövs för att bestämmelserna
i 3 och 4 kap. miljöbalken skall beaktas-----. Länsstyrelserna
skall därvid särskilt verka för att riksintressena tas till vara
vid prövning av mål och ärenden----även i kommunala planer enligt
lagen. |
| Länsstyrelsernas arbete
skall grundas på underlag från de centrala förvaltningsmyndigheter
som anges i 2 § denna förordning om sådant finns eller i annat
fall på det underlag länsstyrelsen bedömer lämpligt. |
Vilken länsexpert i länsstyrelsen som ansvarar för att ta till vara
riksintressena för mineralutvinning kan variera från län till län.
|