Varför minerallagar?

Mineralutvinning är ett samhällsintresse

Sedan hundratals år har det i Sverige och andra länder funnits minerallagar som syftat till att garantera den försörjning med metaller och mineral som det alltmer utvecklade samhället varit i behov av. Lagarna har handlat om undersökning och utvinning av sådana viktiga malmer och mineral som är både ovanliga och som kräver så speciell kompetens och så mycket kapital att det inte varit rimligt att markägarna haft förutsättningar, annat än kanske i undantagsfall, för att bedriva verksamheten.

Det allmänna intresset av mineralutvinning i Sverige utgår från att mineralutvinningen ger råvaror för produktionen av en mycket stor del av allt som vi i industrisamhället behöver. Den försörjer industrin med viktiga metaller och mineral.

Mineralsektorn är avgörande för sysselsättningen i vissa regioner av Sverige. Den har även betydelse för utvecklingen av gruvutrustningsindustrin oavsett var den är belägen i landet. En mineralutvinning inom landets gränser är en bas för viktig export och minskar landets sårbarhet vid kriser i den internationella handeln.

Till det allmänna intresset kan också sägas höra att skatter och avgifter betalas av företagen enligt dels regler som är gemensamma för all näringsverksamhet och dels enligt de särskilda reglerna i minerallagen och mineralförordningen.

Undersökning av berggrunden, mineralprospekteringen, innebär en kartläggning av berggrunden som ger kunskaper som kan vara till nytta för samhället eller för företagen i framtiden.

En ökad internationalisering är av allmänt intresse i den näringspolitik som statsmakterna beslutat om och som gäller även mineralutvinningssektorn.

Förhållandet till lagstiftningen om miljö och kulturminnen

Minerallagstiftningen undantar inte gruvor från miljölagstiftningen. Miljöbalken gäller parallellt med minerallagen på samma sätt som balken gäller parallellt med annan speciallagstiftning.

Parallellt med minerallagen gäller också lagen (1988:850) om kulturminnen m.m. som innehåller bestämmelser om tillstånd till ingrepp i fasta fornlämningar.

Hur samordningen mellan lagarna går till vid olika tillståndsgivning kan man läsa om bland annat i 1 kap. 2 § miljöbalken och i minerallagen.

Sveriges förutsättningar för gruvverksamhet

Sverige är sedan hundratals år en ledande gruvnation. Mycket av vårt välstånd är byggt på de exportinkomster och den försörjning för många som Falu gruva och järnmalmen i Bergslagen gett alltsedan medeltiden samt Malmfälten i Norrbotten under de senaste hundra åren. Gruvtraditionerna är därför starka.

Sverige har i ett internationellt geologiskt perspektiv en berggrund med en god potential. Betydande mineraliseringar förekommer på jordklotet tillsammans med sura vulkaniter i urberget. Sådana bergarter finns i Sverige framför allt i ett område från Kiruna och söderut mot Arvidsjaur och vidare genom Skelleftefältet till Bottenvikskusten samt i Bergslagen.

Trots den goda potentialen är ekonomiskt brytvärda fyndigheter svåra att hitta. För att göra rationella undersökningar möjliga finns minerallagen och den övriga minerallagstiftningen.

Bland andra positiva förutsättningar för gruvverksamhet som kännetecknar Sverige nämns ofta politisk stabilitet, en väl utbyggd infrastruktur, en lätt tillgänglig information om landets berggrund, ett stabilt regelsystem, en väl utbildad arbetskraft samt kompetens och erfarenhet för övrigt i företag och hos samhällsorgan med avseende på mineralutvinning.